Presentation

Under åren 1999-2002 var jag kommunstyrelsens ordförande i Österåker. Idag är jag ordförande i Roslagspartiet, ledamot i Kommunfullmäktige och styrelseledamot i Armada AB.

Under ca 30 år drev jag två framgångsrika företag i tryckeribranschen – Serigrafen AB och Grafiktryckarna AB.

Verksamheten i Åkersberga bedrevs i egna fastigheter på Sågvägen nummer 4, där Itrim ligger idag, samt på Sågvägen 37, 39 och 39 B. Reproavdelningen låg i hyrda lokaler på Gelbgjutarevägen i Solna.

Under valrörelsen i Österåkers kommun 1998, genomförde jag något så ovanligt som en framgångsrik personvalsrörelse. Att jag lyckades så bra, berodde i första hand på att det fanns en stor misstro mot de ”politiska betonghäckar” som inte ansågs ha förmåga att hantera kommunens problem. Det fanns dessutom en stor tilltro till mig som företagare, med lång erfarenhet från ”den verkliga verkligheten”.

Att låta medborgarna få ett ökat inflytande, i form av personval, har sedan lång tid varit honnörsord hos Moderaterna. Jag kan bara konstatera att våra politiska broilers inte var kloka nog att inse, att det var en fara för deras egen del. Alla yrkespolitiker, utan någon bakgrund från näringslivet, har ju svårt att hitta ett ”civilt” arbete med motsvarande löner och förmåner. Det blev därför ett chockartat uppvaknande för min företrädare, när en man från näringslivets verklighet ”sopade banan” med henne och hennes vänner i politiken.

Under mina fyra år som moderat kommunstyrelseordförande i Österåker, arbetade jag hårt och målmedvetet, vilket inte var särskilt anmärkningsvärt – det är ju så man bedriver verksamheten, utanför politikens murar. Jag anlände i regel först av alla till min arbetsplats och lämnade den i regel som sista person. Inga samtalslappar blev heller liggande på mitt bord till nästa dag - det var en hederssak, att inte skjuta upp till morgondagen, det man kunde göra samma dag.

I valrörelsen 2002 fick jag glädjande nog återigen flest röster i provvalet för Österåkers kommunval. Några politiker accepterade emellertid inte detta. Vi i moderaterna behövde således ett par röster till, för att kunna skapa en borgerlig majoritet, men Folkpartiet vägrade att medverka i en allians som leddes av mig. Efter många turer kom vi överens om att Kenneth Netterström skulle ta över som moderaternas kandidat till posten som kommunstyrelsens ordförande.

Jag skulle istället starta Österåkers Näringslivskontor. Men det tog inte lång stund för Kenneth Netterström att övertalas till att överlåta sin post till Ingela Gardner Sundström, som lovade att ”kratta manegen” några månader åt den då okunniga Netterström. Men vid samrådsmötet med de tilltänkta allianspartierna, blev stämningen snabbt dålig, när Ingela presenterades som efterträdare till mig. Kristdemokraterna vägrade totalt, tills de fick ett löfte om att deras Mikael Ottosson skulle få vara kommunalråd för skolan på halvtid, med en ersättning på 30.000 i månaden. Jag såldes alltså bort av de kristna för 30.000 silverpenningar.

Under de kommande fyra åren drev jag i stället Österåkers Näringslivskontor, vilket lades ned i början av valrörelsen 2006, av politiska skäl. Du kan läsa mer om detta här på sidan. Detta ledde till att jag lämnade Moderaterna och gick över till Roslagspartiet, medan Ingela Gardner Sundström fortsatte kratta manegen åt Kenneth Netterström i åtta långa år…

Men hur gick det egentligen för herr Netterström?.
Jo, det startades en nämnd som döptes till Produktionsstyrelsen, där han blev välavlönad ordförande. Enligt min uppfattning har nämnden inget som helst berättigande, eftersom det är uppenbart att den konstruerats enbart som parkeringsplats för en obekväm medarbetare.

Return to Top