Nya miljökrav ett hot mot hästlandet Sverige

Debattörerna: Att klassa hästhållning som ”miljöfarlig verksamhet” är absurt

FOTO: TT
Landets hästar, ryttare, ridskolor och andra hästverksamheter måste värnas från klåfingriga aktivistiska utredare. Att klassa hästhållning som ”miljöfarlig verksamhet” är absurt, skriver Anna Jähnke och Anna Mannfalk.

DEBATT. De fem flickorna i manegen är enormt koncentrerade. Det luktar häst och sågspån och regnet trummar mot taket. Varenda muskel i de späda kropparna är spända, och de ser så små ut i jämförelse med hästarna, flickorna i pastellfärgade ridbyxor och svarta hjälmar.

”Visa nu vem som bestämmer!”, säger ridläraren strängt när en av hästarna väjer för hindret. Min dotter som rider den trilskande hästen sätter sig stadigt i sadeln, samlar tyglarna och klämmer åt med benen som knappt når nedanför sadeln.

Hästen stryker öronen bakåt och kastar med huvudet, men så lyder han, går rakt på hindret, och tar sig över. Min dotter spricker upp i ett stort leende, lättad och stolt. ”Bra! Det är du som bestämmer, kom ihåg det” säger ridläraren uppskattande.

På ridskolan odlas en alldeles egen form av kvinnlighet. Här fostras flickor till att vara aktiva och ta kontroll. På ridskolan lär man sig att utöva makt, och det är en nyttig läxa för små flickor som annars förväntas vara söta och fogliga.

I Sverige genomförs varje år 5 miljoner ridtimmar på landets ridskolor. Svenska ridsportförbundet har 154 000 medlemmar. Av dem är 91 procent flickor och kvinnor. Ridsport är, efter fotboll och innebandy, den största föreningsidrotten för ungdomar mellan 13 och 20 år och det finns nästan 500 ridskolor i landet.

För många unga flickor, men naturligtvis också pojkar, är ridskolan och stallet en fristad med egna regler. Här får också flickor vara skitiga, starka och modiga. Här är kroppen något att använda, inte något som andra ska bedöma och värdera.

En ny statlig utredning, den så kallade övergödningsutredningen, hotar nu en verksamhet som är viktig för många barn och ungdomar.
LRF, Ridsportförbundet och mängder av hästägare och ryttare har reagerat mycket starkt på de förslag som uttrycks i utredningen.
I korthet handlar förslagen om att reglera hur många hästar som får vistas i samma hage, krav på att hagar ska mockas ut, krav på att mark inte får användas som hästhage mer än tio år, förbud mot att hästar vistas nära diken eller vattendrag.

Hästvärldens samlade bedömning är att om de förordningar och regler som övergödningsutredningen föreslår införs så kommer många hästrelaterade verksamheter, som ridskolor, att få problem och i värsta fall stänga igen.

Sverige är ett riktigt hästland, med stora sportsliga framgångar på tävlingsbanor runt om i världen och ett brett intresse bland unga och gamla. De 355 000 hästar som finns i Sverige skapar glädje och mening för många, men också inkomster och arbetstillfällen.

Hästnäringens direkta samhällsekonomiska konsekvenser uppgick 2016 till 31,3 miljarder svenska kronor. Det utgör 0,5 procent av BNP. Hästrelaterade verksamheter skapar 16 900 helårssysselsättningar – och om vi inkluderar spridningseffekter så ökar omsättningen till 720 miljarder svenska kronor och 38 000 helårssysselsättningar.

Hästar är alltså mer än en dyr hobby för de besuttna, som övergödningsutredningen tycks insinuera. Hästar skapar enormt mycket glädje, men också nytta i form av inkomster och arbetstillfällen.

Landets hästar, ryttare, ridskolor och andra hästverksamheter måste värnas från klåfingriga aktivistiska utredare. Att klassa hästhållning som ”miljöfarlig verksamhet” är absurt.
Givetvis måste också hästägare ta ansvar och agera för att minska utsläpp och dess påverkan på miljön. Initiativet ”Greppa näringen” som drivs i samarbete med Jordbruksverket, LRF och Länsstyrelserna har kloka och rimliga förslag för att minska utsläpp av klimatgaser och minska övergödning.

Rådgivning och ökad kunskap är en bättre väg att gå än förbud och beskattning som riskerar att skjuta stora delar av Hästsverige i sank.


Besök mig på Facebook