Använd militära resurser i polisiär verksamhet i ökad omfattning.

Allmänt

En av de viktigaste uppgifterna för en rättsstat är att kunna erbjuda medborgarna skydd mot yttre och inre hot.

Medborgarnas förtroende för statsmakten står och faller med vilken grad av trygghet de kan känna för liv, hälsa och egendom.

Skyddet mot de yttre hoten utgörs av Försvarsmakten bestående av värnpliktiga samt anställd personal i form av ca 13.000 reservofficerare och ca 15.000 yrkesofficerare.

Skyddet mot inre hot (brottslingar av olika slag) utgörs idag av ca 17.000 personer anställda inom polisverksamheten och ungefär lika många inom olika former av vaktbolag.

Under de socialdemokratiska mandatperioderna har såväl Polisen som Försvarsmakten utsatts för omfattande

nedskärningar, vilket inneburit att förtroendet för dessa institutioner har minskat. Främst har detta visat sig vad gäller polisverksamheten där den minskade förmågan hos polisen i takt med en råare och mer organiserad brottslighet givit upphov till att s.k. medborgargarden börjat växa upp. Människorkänner sig otrygga och anser sig vara tvungna att skydda sig själva, sin egendom och sin hemort mot stöld och skadegörelse. Detta är en utveckling som kan leda till en allmän laglöshet och upplösning i samhället med katastrofala följder.

Förtroendet för att statsmakterna kan och vill lösa denna viktiga uppgift på ett bättre sätt måste så snabbt som möjligt återställas.

Nedskärningarna inom Försvarsmakten ter sig på kort sikt inte lika allvarliga för medborgarna eftersom det idag inte finns några militära hot mot vårt land. Det är dock viktigt att vi över tiden upprätthåller en förmåga att vid ett ökat hot kunna höja både kvalitet och kvantitet. Dessutom måste vi ha tillräcklig förmåga, både kvalitativt och kvantitativt, att delta i de insatser som vårt internationella samarbete kräver av oss. 

Detta innebär en Försvarsmakt med mycket hög kvalitet, både personellt och materiellt, som är tillräckligt stor för att vid behov kunna försörja en växande organisation med kompetenta utbildare och chefer. 

Den nu framväxande Försvarsmakten kommer att successivt bygga upp resurser som innebär en hög

officerstäthet och modern materiel. Bl a är det rimligt att anta att mängden av helikoptrar, specialfordon av olika slag, kommunikationsutrustningar mm kommer att öka. Dessa resurser, som måste finnas och utvecklas i takt med teknisk utveckling, säkerhetspolitisk situation och samhällsförändringar, är gripbara för att stödja det civila

samhället under perioder då , som nu, det yttre hotet mot vårt land är ringa.

Polisens situation

Polisens situation är idag, i vissa avseenden, katastrofal. Allvarliga brott som våldtäkt, barnmisshandel mm tvingas man avskriva, ekobrotten samlas på hög och enklare brott såsom lägenhetsinbrott, bilstöld, allmän skadegörelse mm utreds knappast längre. Polisens insats är på sin höjd utskrift av en rapport så att den drabbade kan få ut ersättning från försäkringen. Stora polisresurser går år till att säkerställa allmän ordning vid större demonstrationer, idrottsevenemang och andra tillställningar.

Dessa insatser inverkar naturligtvis negativt på polisens förmåga att fortlöpande upprätthålla allmän ordning, utreda brott och ”visa upp sig” på gator och torg i preventivt syfte.

Mot denna bakgrund är det självfallet viktigt att ge polisen ökade resurser, främst i form av fler poliser. Men som

samhället ser ut att utvecklas torde vi aldrig kunna räkna med att kunna täcka behoven för att kunna tillgodose

toppbelastningarna vid stora helger, demonstrationer, evenemang mm samtidigt som ett effektivt vardagsarbete skall bedrivas för att förhindra, utreda och rapportera alla anmälda brott.

Försvarsmaktens uppgifter

Försvarsmaktens resurser skall utnyttjas för att lösa de fyra uppgifter som statsmakten givit den:

• Försvara landet mot väpnat angrepp

• Hävda territoriell integritet

• Kunna genomföra internationella

  fredsfrämjande insatser

• Kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred.

Uppgiften ”Kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred” är omgärdad av regler som innebär ett mycket restriktivt utnyttjande. I själva verket är uppgiften så reglerad att det i praktiken inte finns någon möjlighet att utnyttja Försvarsmaktens resurser inom ramen förbrottsförebyggande eller brottsbekämpande polisiär

verksamhet. De personella och materiella resurser inom Försvarsmakten som skattebetalarna betalat och som skulle kunna utnyttjas genom att de ställs till polisens förfogande förblir outnyttjade även om de i fredstid för det mesta är gripbara.

Anledningen till att dessa restriktiva regler finns benämns ofta som ”Ådalensyndromet” efter det olyckliga ingripandet av militär trupp mot en arbetardemonstration i Ådalen i början av 1930-talet. Rent allmänt finns också inom vissa kretsar i Sverige någon form av misstro mot Försvarsmakten och dess personal. 

Att de på något sätt inte skulle vara för vårt demokratiska system utan sträva efter ett mer totalitärt styre.

Det bör väl idag, 1998, vara dags att tänka om i denna fråga. Vår Försvarsmakt och dess personal är en del av vårt demokratiska system. Det synsätt som på olika håll fanns i början av 1930-talet om användning av militär trupp existerar inte idag. Officerarna rekryteras ur alla samhällsklasser och får en högskolemässig utbildning där bland annat etik är ett viktigt inslag. Inom ramen för internationella insatser under FN-flagg har svenska officerare och värnpliktiga genomfört polisliknande, framgångsrika operationer över en stor del av världen.

Operationer som för det mesta präglats av återhållsamhet med våldsanvändning, och en humanitär inställning. ledningen inför de internationella uppdragen har en klar inriktning mot polisiär verksamhet t.ex. ta hand om

demonstrationer som urartar till upplopp, utreda och rapportera brott mot gällande regler och överenskommelser mm.

Mot denna bakgrund bör övervägas om inte uppgiften ”Kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred” även bör innefatta stöd till Polisen med personella och materiella resurser.

Utgör inte demonstrationer som riskerar att leda till upplopp, allmän skadegörelse och grövre organiserad

brottslighet ”svåra påfrestningar på samhället i fred”?

Stöd till Polisen

Detta stöd bör kunna ges då ”massinsats” av polisresurser krävs, vid större demonstrationer, stora evenemang t.ex. idrottstävlingar som bedöms som s.k. ”högriskevenemang”.

Även i spaningsverksamheten efter brottslingar på flykt då stora områden snabbt måste genomsökas finns resurser i Försvarsmakten i form av helikoptrar och modern, effektiv spaningsutrustning som skulle kunna utnyttjas. Det finns säkert andra områden som också är lämpliga t.ex. narkotikaingripanden, smuggling mm. Om ett bra samarbete kommer till stånd finns möjligheter att överväga lämpliga områden och vilka former stödet skall ha.

Genom att på detta sätt avlasta Polisen, främst deras stora, personalkrävande insatser kan det ordinarie polisarbetet få mer resurser, så att de ”vardagsbrott” blir åtgärdade, som är så viktiga för att medborgarnas förtroende för polisen återställs.

Det är dock viktigt att påpeka att det ord som nämnts här för Försvarsmaktens insatser är just ”stöd”. 

Polisens ansvar för att förebygga och ingripa mot brott och svara för allmän ordning får inte ifrågasättas. Ledningen och ansvaret för en insats där Försvarsmakten ger stöd måste alltid ligga hos Polisen.

Med hänvisning till vad som här framförts yrkar jag:

• att stämman uttalar sitt stöd för min motion och ger länsförbundet i uppdrag att undersöka möjligheten att   använda militär personal i civil verksamhet i likhet med vad jag har framfört i min motion.

• att motionen översändes till partistämman

Björn Molin

Österåker

Return to Top