Nolltolerans

New York var för tio år sedan ökänd som en av USAs mest kriminella städer. När Rudy Giuliani 1993 valdes till stadens borgmästare var hans första åtgärd att skrota liberalernas misslyckade kriminalpolitik och införa nolltolerans.

Nolltolerans

New York var för tio år sedan ökänd som en av USAs mest kriminella städer. När Rudy Giuliani 1993 valdes till stadens orgmästare var hans första åtgärd att skrota liberalernas misslyckade kriminalpolitik och införa nolltolerans.

Nolltoleransen, som gick ut på att utreda varje litet småbrott och ställa varje brottsling till svars, var vid den här tiden extremt kontroversiell. Inte minst i det vänstervridna New York riktades hård kritik mot Giuliani som anklagades för att vara hårdhänt och okänslig.

Redan innan arbetet startat dömde professionella sofftyckare ut metoden som ett misslyckande.

Idag är New York en ny stad. Efter två mandatperioder med Giuliani i ledningen har New York gått från att vara en fara för turister till att bli ett föredöme för brottsbekämpare runt om i världen.

På åtta år minskade antalet mord i New York med 67 procent. Antalet rån liksom antalet inbrott minskade under samma period med 68 procent.

I nolltoleransens New York är det farligt att vara brottsling. Ingen förseelse är för liten för att polisen ska reagera. Somliga klagar på att polisen i New York upprätthåller ordningen alltför strikt och borde begränsa sig till att utreda grova brott. De missar själva idén med nolltolerans som är att förebygga de grova brotten genom att stoppa de små.

Strategin bygger på en akademisk teori som först lanserades av James Wilson och George Kelling. Wilson och Kelling är två Amerikanska professorer som länge följt polisens arbete och sett den verklighet som polisen jobbar i. I en serie artiklar i The Atlantic förklarade Wilson och Kelling det nära samband de observerat mellan förekomsten av brott och förfallet av den yttre miljön.

Den artikel som väckt mest ppmärksamhet fick titeln “Broken Windows” - krossade fönster- och alltsedan dess har Wilsons och Kellings teori fått heta “teorin om den krossade fönsterrutan”.

En krossad fönsterruta är inte bara en krossad fönsterruta utan även ett budskap till förbipasserade. Budskapet är att vi inte bryr oss om vår offentliga miljö och att vi inte förmår upprätthålla våra regler. Därmed

uppmuntras de människor som ställer till oordning och snart krossas fler fönsterrutor.

Detta är precis vad som sker i Sverige idag med ett bantat polisväsende vars resurser enbart räcker för att utreda grov brottslighet.

En fickstöld i Stockholms tunnelbana möter polisen med en axelryckning de har viktigare problem att lösa. Tack vare polisens resursbrist och ensidiga fokus på grov brottslighet kan ficktjuvarna härja fritt.

Resultatet av att småbrott och oordning accepteras är att hederliga medborgare skyr stadens gator. Med färre medborgare på gatorna ökar de kriminellas dominans ytterligare och området förfaller.

Wilsons och Kellings forskning visar att just detta förfall, orsakat av relativt harmlösa småbrott, banar väg för den grova brottsligheten.

För att nolltoleransen ska kunna upprätthållas i praktiken krävs ständig

polisnärvaro. Lokala poliser som patrullerar gatorna och upprätthåller ordningen är därför ett viktigt inslag i rottsbekämpningen.

Ordningspoliser har visat sig såväl kunna minska den grova brottsligheten som skapa en trevligare miljö för medborgarna.

Allt fler politiker runt om i Europa har tagit till sig de positiva erfarenheterna från USA. Storbritanniens premiärminister Tony Blair är en av de europeiska ledare som har lagt om kursen i riktning mot nolltolerans i syfte att komma tillrätta med den ökande kriminaliteten.

Efter decennier av vänsterflum är det dags även för Sverige att satsa på en modell för brottsbekämpning som bygger på sunt förnuft.

Björn Molin (m) Kommunalråd

Return to Top