Björn Molin och Drottning Silvia

Kommunalrådet Björn Molin och Drottning Silvia på Kungliga slottet år 2000. Bakom kameran konstnären Oskar Reutersvärd.

Historien bakom bilden

Mina bortgångna vänner dykaren Sven Nahlin och konservatorn Birger Westblom och jag själv var medlemmar i en herrklubb som haft sitt månadsmöte på restaurang Söderport, beläget vid Mariatorget i Stockholm. Vi blev kvar en stund efter mötet och pokulerade en smula, goda idéer brukar ju dyka upp, sa Nahlin när aftonen på krogen går mot sitt slut.

Först en nästan oförskämt kort presentation av gänget;

Sven Nahlin, en fantastisk man som tillsammans med sin bror Erik bärgat skeppet Riksvasa, ett lika stort skepp som Riksvasa och av svarteken tillverkat presentartiklar som sålts inom och utom landet. En stor del av vinsten på detta gick till hans eget projekt, att lära blinda barn att dyka.

Birger Westblom, mannen som tillsammans med Jonas Wahlström lade grunden för Skansenterrariet och som lät mig bli medlem i ett mycket exklusivt gäng, ballongfararna.

Bakgrunden till ovanstående bild;

Jag har alltid varit rojalist så när jag mönstrade för värnplikt var det självklart att jag skulle söka mig till Högvakten, det vill säga Kungliga Livgardesskvadronen till häst (K1).

Jag har under många år i mitt företag Grafiktryckarna tryckt serigrafier till många av Sveriges mest framgångsrika konstnärer, bland annat Oscar Reuterswärd.

År 2000, när jag varit kommunalråd i två år kontaktade jag Oscar Reuterswärd och frågade honom om jag tillsammans med honom kunde begära audiens hos Drottningen för att överlämna ett av de fantastiska grafiska blad jag tryckt till honom. Utan att tveka svarade Oscar ja. Vi fick omedelbart ett positivt svar från Drottningen och begav oss till slottet med vår gåva. 10 minuters audiens blev 50 minuters trevlig samvaro.

Nåväl, varför blev Drottningen så glad över besöket förutom att gåvan var mycket fin?

Jo, jag berättade bakgrunden till varför Drottningen hade engagerat sig för blinda barn – en historia som hon inte kände till och som inte går av för s.m.s. hackor.

Åter till Restaurang Söderport och de något beskänkta och filosoferande herrarna;  Vi slog vad om tusen kronor som skulle gå till den som under nästkommande år kunde få bjuda Kungen på middag. Jag skickade två inbjudningar till en middag i mitt hem och två till de företagsmiddagar jag anordnade. Min son, Thomas bjöd hem kungen på saft och kakor. Dessvärre visade det sig att Kungens program inte gjorde detta möjligt, enligt artiga brev från Kungens adjutant. Birger Westblom var för blyg så han vågade inte ”löpa linan ända ut”.

Återstår så dykaren och entreprenören, Sven Nahlin.

Sven hade varit med sina adepter, de blinda dykarna, utanför staden Kartagos och bärgat amforor och annat som visades på en utställning i Stockholm. Kungaparet var inbjudna och utställningen hette ”För övrigt anser jag att Kartago skall bevaras”.  Sven hade hartzat dojjorna, smort upp munlädret och var beredd. Jag gick ivrigt lyssnande på Svens vänstra sida, på den högra gick Kungen, Drottningen och den personlige adjutanten. Nu händer det, Kungen säger; jag dyker lite grand själv. Sven säger; så intressant. Kungen säger någonting om dykteknik som jag inte förstår. Sven; detta är livsfarligt, så kan ers majestät inte göra i fortsättningen. Drottningen; lyssna nu Karl Gustav, det här är viktigt. Adjutanten, löjtnant Persson, högröd i ansiktet; vad är detta för löjeväckande påstående. Det är jag som lärt hans majestät att dyka. Sven; Ursäkta, var har löjtnant Persson lärt sig dyka och vem har varit ansvarig instruktör? Adjutanten; Vid Kustartelleriet i Vaxholm, under Major Ekstrands överinseende och instruktion. Sven; Det låter inte bra, redan i morgon ringer jag Nils Åke och talar om att dessa instruktioner är farliga för eleven, det är jag som lärt honom att dyka.

Kaos, Kungen och Drottningen och adjutanten blir villrådiga. Sven; Ers Majestät, om ni har tid ska jag i en varmvattenbassäng lära er det svåraste i dykning – att äta banan under vattnet. Drottningen; detta erbjudande får du inte missa Karl Gustaf. Varmvattenbassängen fanns hos de blindas skola, Tomtebodaskolan och Drottningen var närvarande… Därav drottningens första kontakt med blinda barn.

När jag berättade detta för Drottningen slog hon ihop händerna och utbrast; detta ska jag berätta för kungen!